Namn: David Melin-Högrell

Aktuell som: Jag arbetar som konsult på Guide sen ganska många år. Förutom externa uppdrag är jag ansvarig för vårt kompetensnätverk om projektledning (och även aktiv som nätverksmotor i Dataföreningen och Svenskt Projektforum.) Just nu gör jag (som vanligt – fast så är det väl för oss alla?) flera olika saker: Driver ett internt affärsutvecklingsprojekt åt vårt moderbolag, avslutar ett uppdrag som ”beställarprojektledare” åt en kund som valt att outsourca vissa delar av sitt IT-stöd, och undervisar på en D-kurs i Knowledge Management på KTH. Och ska precis börja ett nytt verksamhetsutvecklingsuppdrag åt en bank.

Familj: Ja, utspridd.

Ledord i livet: Måste man ha det? Men, även om jag inte formulerat det så tydligt så tycker jag att det är viktigt att behålla sin nyfikenhet och vilja att ta till sig nya intryck, och rucka på gamla ”sanningar”.

Vilka erfarenheter har du av projektledning? Första gången jag arbetade som projektledare var 1979, då jag fick ta över PL-rollen i ett litet projekt jag arbetade i när den ursprunglige projektledaren sa upp sig. Jag gjorde i stort sett alla misstag man kan göra – tvärsäker, överoptimistisk, stor käft och små öron, och trodde att jag kunde göra allting bäst själv; men hade turen att arbeta med människor som fick mig att inse felen och göra något åt dem! Sen dess har jag drivit projekt av väldigt varierande karaktär – från ren teknikutveckling till stora verksamhetsförändringar över många länder.

Vad är det bästa med att driva projekt? Det finns många bra saker – i projektets natur ligger ju att man förändrar och skapar något nytt, och det är ju (nästan) alltid kul! Och vägen dit går ju genom att få en oftast heterogen grupp att jobba mot ett gemensamt mål, och det finns väl få roligare saker än det? Nackdelen med att driva projekt är att man sällan får se resultatet i verksamheten – projektet levererar och sen går man vidare, och ofta tar det ju åtminstone ett par månader innan effekterna blir märkbara! Men jag brukar försöka få göra ett litet återbesök för att få se hur det blev…


Ditt bästa projektminne: På ett sätt är det alltid det senaste projektet som är det roligaste… Men om jag skulle tvingas välja ett enda projektminne skulle det inte vara från mitt yrkesliv utan från när jag pluggade.

Då arbetade jag i en internationell studentorganisation vars svenska sektion det året skulle arrangera den årliga kongressen med flera hundra deltagare, från över sextio länder, i tio dagar, med en budget på 3½ miljon, som vi inte hade. Och det var mycket pengar 1986! Vi var från början ett tiotal personer slet i 1½ år och som så småningom växte till en projektgrupp på över hundratalet, och lyckades både med genomförandet och att hålla budgeten – förmodligen för att vi inte (som kanske proffs skulle ha gjort) insåg att det var hopplöst och lika bra att ge upp, utan lyckades med det omöjliga för att vi inte visste bättre…

Din största utmaning: Att ha is i magen när problem dyker upp…

Dina bästa tips för att lyckas med projekt? Verka genom andra – försök inte göra allt själv! (Men behåll kollen – ”delegera” betyder ju att man behåller ansvaret men får hjälp av andra med själva utförandet!)