tisdag, 16 mars 2010
Stora team – en orsak till projektlögner?
Sven samlar ihop sitt presentationsmaterial till ljudet av skrapande stolar då projektmedlemmarna lämnar lokalen. Sven är nöjd. Äntligen har han fått gehör för sitt tjat om att de måste ha fler resurser för att lyckas leverera projektresultatet i tid. Efter att ha styrt ynka sju medarbetare har han äntligen fått sin grupp att växa till de arton individer han tjatat på sedan första början. Och presentationen gick som en dans. Efter sena nätter vid skrivbordet har planeringen färdigställts och nu även kommunicerats ut. Sven utbrister då något han sedan kommer att få äta upp:
”Nu vet alla vad de ska göra.” (© Projektlögn # 9, Projectplace.se)
Och som om det inte vore nog tänker han för sig själv:
”Jag har allt under kontroll.” (© Projektlögn # 10, Projectplace.se)
Att försöka styra för stora team är en stor anledning till att projekt går åt skogen idag. Låt mig berätta om CHAOS Report från The Standish Group:
CHAOS Report är en årlig rapport som undersöker framgången i amerikanska IT-projekt. Rapporten brukar ofta användas för att skrämma människor till att utbilda sig och köpa kurser i projektledning eftersom den visar hur ofantligt många projekt som misslyckas, går över budget, läggs ned i förtid och gud vet vad. Men det riktigt intressanta med deras rapport (tycker jag, som förmodligen lider av någon sorts nördstörning) är deras tioårsuppföljning där de jämför hur antalet lyckade projekt utvecklats från 1994 till 2004. Det visar nämligen att mängden lyckade projekt har ökat med 100 procent (från 17 till 34 procent) under dessa tio år. Ordförande för The Standish Group, Jim Johnson, uttrycker orsaken till denna utveckling på följande vis:
”Den största anledningen är att projekten har blivit mycket mindre.”
Att projekten har blivit mindre beror på att många använder de principer som kommer från agila metoder. I flera agila metoder säger man ”stopp och belägg” om teamet föreslås bli större än tio personer. Det är i så fall bättre att dela upp deltagarna i två team. Det här är självklart ingen ny princip (som de flesta saker under solen sällan är). Såväl Inkaindianernas som Romarnas militära struktur byggde på att inte styra grupper större än tio. Med färre än tio personer i en grupp har du möjlighet att se varje människa i ögonen. Och varje deltagare kan se alla andra deltagare i ögonen.
Varför är detta ögontittande så viktigt, då? För att arbete i projektgrupper handlar om åtagande. Om du är en av fem personer som inte gör det som ålagts dig blir det väldigt tydligt i gruppen. Om du är en av arton kanske du inte ens blir påkommen. Alla kan komma till tals och alla kan lyssna i en liten grupp. Om gruppen dessutom är så liten att varje person vet vad de andra gör så har vi en möjlighet att hjälpas åt att nå projektets mål.
Men Sven har fortfarande en chans. Det viktiga som jag vill lyfta fram är att det team som skall ha eget ansvar skall vara liten, men att projektet i sig kan vara större. Om Sven är lyhörd för vem som skulle passa till att leda halva gruppen kan de självklart dela in sig i två effektiva grupper. Och då är det bara att önska Sven lycka till.
Av Tomas Gustavsson 12:50
Inlägget har 3 kommentarer