måndag, 01 mars 2010
En ledares viktigaste uppgift
Ibland känner jag mig som en hamster i ett hjul; ni vet, man springer allt snabbare och inget ljus syns i tunneln. Låt oss kalla detta för vardagslivet; man går upp på morgonen, jobbar, jobbar, jobbar och sen åker man hem och fortsätter jobba… och det värsta är att ju mer man jobbar desto mer nytt jobb dyker det upp (åtminstone är denna naturlag applicerbar på det vi kallar ”möten”). Det är helt enkelt inte ofta man hinner reflektera över sin tillvaro. Men om man nu väljer att ta sig den tiden så kan man komma till viktiga insikter som kan vara avgörande för om man ska fortsätta springa hjulet eller inte. Att reflektera över min tillvaro hjälper mig att samla tankarna, sålla bland uppgifterna och prioritera! Prioritera är nyckelordet.
Just nu befinner jag mig i en fas i livet där det snurrar på så där ovanligt snabbt. Så igår försattes jag i en situation där jag bara var tvungen att reflektera (tack SL för förseningarna!). Som den effektiva person jag är så har jag förstås alltid en bok eller jobb med mig för just sådana oplanerade händelser. Men igår var jag alldeles för trött i huvudet för att jobba eller läsa så jag börja reflektera. Hur ska jag bryta det här mönstret? Det viktigaste är ju att jag levererar det jag ska, inom utsatt tid och budget och med rätt kvalitet; ett projekts vanliga parametrar helt enkelt. Man brukar ju säga att så fort du ska ändra en parameter så kommer minst en av de andra två att påverkas. Men är det verkligen så? Är det inte så att det egentligen finns en underliggande parameter som man, om man verkligen fokuserar på och jobbar med, ger ett positivt utslag för allt det andra? Jag vill påstå att det är så.
Motivation – det är grunden till ett lyckat projekt! Det är lite trendigt för företag nuförtiden att påstå att medarbetarna är deras viktigaste resurs; frågan är om de tycker att ALLA medarbetare är så viktiga eller om det enbart är de motiverade och duktiga medarbetarna som faktiskt levererar som är det? Vissa kanske påstår att de enbart har sådana personer på sitt företag – bra jobbat skulle jag säga! För det måste vara bland det svåraste som finns idag; att rekrytera ”rätt” medarbetare. Men handlar det verkligen om ”rätt” medarbetare eller handlar det snarare om rätt ledare som kan motivera dessa medarbetare (ok, självkart är ledare också medarbetare, men ni förstår vad jag menar)? Jag är, som McGregor skulle kalla för en Y-människa; jag tror att alla människor i grunden vill utvecklas och göra ett bra jobb och att de vill ha ansvar. Det handlar bara om att ledare måste skapa rätt förutsättningar för dem att göra det. Jag ser det nämligen som en ledares viktigaste uppgift; att skapa förutsättningarna för att hålla medarbetarna motiverade – då kommer de att göra ett bra jobb. Så enkelt är det! Inget hokus pokus.
Nästa fråga blir naturligtvis; HUR ska jag göra det då?! Ja, vad tycker du själv? När brukar du känna dig mest glad och nöjd med dig själv och livet? Är det när chefen kommer och klagar över ett dåligt utfört arbete, när du inte riktigt vet vad som förväntas av dig och inte heller vågar fråga det och när alla runt omkring dig har tappat modet och ser allmänt uttråkade ut och det ända de längtar efter är att få gå hem efter jobbet? Jag tänkte väl det… Nej, i slutändan är det en väldigt enkel ekvation: Motivation = ∑(Optimism, konstruktiv feedback, känsla av utveckling, tydliga målsättningar och struktur). De bästa ledarna jag har stött på är de som själva är glada och optimistiska inför framtiden, som peppar och tror på sina medarbetare, som ger konstruktiv feedback i syfte att utveckla sitt team, som tydligt visar vägen framåt och som skapar en struktur som gör det enklare att fokusera på det viktigaste; att leverera ett bra resultat.
Av Maha Bouzeid 17:34
Inlägget har 4 kommentarer