Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. Orden är den danske filosofen Søren Kierkegaards (1813-1855). De står inramade i en av mina badrumshyllor, och de har följt med mig genom olika badrum sedan urminnes tider. Trots att orden varit med mig så länge jag kan minnas, är det först nu de senaste åren som de vaknat till liv ordentligt och fått en rejäl tyngd hos mig. Kanske beror det på att jag som ung har tagit dem för givna. Det har allitd varit en självklarhet att våga allt möjligt. Prova olika saker, ta plats och ta risker, lämna och gå in i nytt, flytta, resa, säga vad jag tycker, starta, sätta igång och både lyckas och misslyckas i varierande omfattning. På äldre (nåja, jag är ”bara” 40 år fyllda) dagar finns det mer att förlora. Och vågandet har därmed ett högre pris, i alla fall kan jag uppleva det så.
Att våga handlar om vitt skilda saker
Att våga kan handla om vitt skilda saker. Det kan röra en så enkel sak som att våga säga vad man tycker på ett arbetsmöte. Att våga bjuda ut den där personen jag varit nyfiken på så länge på en dejt. Att våga säga ifrån i tunnelbanan. Att våga reklamera en vara. Att våga lämna förhållandet som gör mig illa. Att våga byta jobb – inte minst med tanke på att jag vet vad jag har men jag vet inte vad jag får. Att våga starta eget. Att våga bryta upp på något vis, för att förhoppningsvis komma hem.
Strid, men välj dina strider
Søren Kierkegaards ord om att våga är en ledstång att hålla tag i under olika typer av situationer, inte minst när konflikter i arbetet eller det privata livet dyker upp. Vågar jag eller vågar jag inte? Handlar det om min integritet och min själ, eller bara om prestige? Strid, men välj dina strider, var ett av de visdomsord jag fick med mig från mitt senaste uppbrott, jobbytet från rollen som it-chef på Bring Citymail till vd-posten på SYSteam Universal.
Hej då komfortzon
"Highly successful persons may routinely step outside their comfort zones, to accomplish what they wish."
Så står det i Wikipedia när jag slår upp ordet comfort zone. Det är när vi går utanför vår komfortzon – det område där vi känner oss helt bekväma och trygga - som vi utvecklas och växer. Det är bra att ha i minnet när vi är på väg att göra något vi tycker känns jobbigt eller obehagligt. Som t.ex. att hålla ett tal. Eller bjuda ut någon på en dejt. Lära känna nya folk. Eller något annat. Vad det än vara må. Inte ska vi bara köra safe-safe. Den som vill vinna, måste våga.
Våga vara modig
- Face your fear, sa jag för att peppa mig själv trots att bergsklättring inte alls är min gren. Jag spottade i nävarna, tog tag i repet och klättrade nedåt med bultande hjärta. Klipporna vid naturhamnen där vi förtöjt segelbåten var på sina ställen branta värre och en utmaning för vilken bergsget som helst. Och inte tillhör jag den kategorin. Att klättra uppåt går någorlunda an, men att klättra nedåt är av någon underlig anledning ännu värre. Lika lång väg tillbaka brukar det heta... Under middagen i sittbrunnen kom så ambulanshelikoptern, ett kvitto för mig på att min rädsla varit befogad. Någon från en annan båt hade ramlat nedför berget och behövde omedelbart professionell sjukvårdshjälp.
Rädsla är bra
Visst är rädsla bra. Rädsla skyddar oss och skärper våra sinnen. Men vi ska inte låta rädslan styra oss och låta den ta befälet. En bra kontrollfråga är: Vad är det värsta som kan hända? Ofta är det inte så farligt. Många gånger är det värsta som kan hända att man får ett nej eller bli nobbad. Eller att man kommer av sig, säger fel sak - och gör bort sig lite grann. Inte farligt alls vid närmare eftertanke. Eller hur? I andra lägen kan priset vara desto större naturligtvis, att riskera att förlora sitt jobb, en relation eller ett prestigefullt uppdrag, till exempelvis. Men vad är det mot att förlora sig själv?
Kör på
Så det är bara att köra på. Våga! Våga förlora fotfästet en stund! Bjud ut den där personen du är intresserad av. Håll det där talet! Var den du är. Stå för det du tror på. Säg vad du tycker. Vad är ett nej, nobben, att göra bort sig, få sparken egentligen, jämfört med att förlora sin själ?
• Bara den som är rädd har möjlighet att visa mod.
• Det är rädda personer som gör modiga saker.
• Det är när vi går utanför vår komfortzon som vi växer, utvecklas och lär oss nya saker. Hur jobbigt det än må kännas för stunden.
- Mod är villkoret för att förändra både den stora världen och vår egen lilla, säger Bertil Torekull i sin bok Uppbrottslingar. Det ligger mycket i den tanken. Mod handlar till syvende och sist om att våga ta ett enda första steg i rätt riktning. Och därefter ett till. Och ett till. Ett steg i taget. Det räcker gott och väl.
Lycka till!
Elisabeth Stjernstoft