Att alltid göra samma sak på jobbet - ett farligt beteende

Har arbetsuppgifterna blivit tråkiga? Går projekten i samma gamla hjulspår? Var det bättre förr? Tänker du ofta att du vet vad du har men inte vad du får? Lyssnar du bara på Rod Stewart och äter alltid samma rätt på favoritrestaurangen? Håller du stenhårt på att alla i arbetsgruppen ska sitta i samma kontorslokal? Se upp – du är på väg att stelna.

För ett tag sedan jobbade jag på ett ställe där en tjej envisades med att lyssna på samma, raspiga sångare, Rod Stewart. Och hon trampade samma trygga stig till restaurangen, där hon nästan alltid åt samma maträtt. Inte heller tyckte hon att vi skulle jobba hemifrån, för då tappade vi kontakten med varandra och kunde inte bolla idéer snabbt om det behövdes.  I och för sig inget större fel på Roddan. Dessutom smakar den koreanska nationalrätten Bi bim bap förträffligt då och då. Men snälla! Det finns faktiskt andra nya, okända artister och maträtter som kan piffa upp tillvaron. Och vem har inte kläckt sina bästa idéer när man kommit utanför kontorets väggar?

Vad jag vill säga är att den som aldrig utsätter sig för nya situationer berövar sig själv möjligheten att utvecklas. För honom eller henne väntar tristess och ökande ensamhet – och sedan döden, det slutgiltiga förstelnandet. Ve och fasa.

Bättre då som radiopersonligheten Kjell Erikssons säger som försvar om sitt deltagande i tevespektaklet ”Hjälp! Jag är med i en japansk tv-show”: ”Jag ser det hela som livet självt. Det är värre att sitta på ålderdomshemmet och inte ha varit utklädd till en grönsak krälandes i mjöl”.

Säga vad man vill om Kjells deltagande i en högst tveksam programserie, men någon fegis är han inte. Inte heller kan han ha fått speciellt låga poäng i femfaktormodellen, ett forskningsområde inom den gren av psykologin som handlar om personligheter.

Inom det forskningsområdet menar man att personligheten vilar på följande fem ”grundläggande tendenser”: Öppenhet, Utåtriktning, Vänlighet, Målmedvetenhet och Känslomässig instabilitet. Varje människa har var och en av dessa fem egenskaper i hög eller låg grad. Man kan se dem som fem frekvensområden; varje individ har sin egen inställning på fem skjutreglage på en ljudmixer, kan man säga. Varje kombination av olika lägen på mixern leder till ett alldeles unikt ljud, en egen karaktär.

Tre av de fem faktorerna har bäring på detta att stelna eller inte stelna. Öppenhet och utåtriktning är de två första. Den tredje är Känslomässig instabilitet och kanske den viktigaste egenskapen för den som inte vill stelna i livet. Om man ofta är ”ängslig, osäker och känslosam” och ”reagerar med oro och rädsla inför nya och främmande situationer” – då är man känslomässigt instabil, enligt femfaktormodellen. Och då är risken stor att man saknar det mod som krävs för att våga skaffa sig nya erfarenheter.

Visst, jag ligger inte i topp inom de tre viktigaste faktorerna. Väljer ofta bort bruset för tystnaden. Det är även ganska skönt att välja bort sådant som man inte längre är intresserad av. Kan också vara en aning oförändringsbenägen. Men samtidigt vill jag motverka förstelning genom att umgås med olika människor och träna på att vara öppen inför andras sätt att tänka, eller till exempel att inte fastna i vissa arbetssätt. För det är uppenbart att vid sidan av bekvämlighet är rädslan det rika arbetslivets värsta fiende, anser jag.

Det är tryggt och skönt att tänka så som du alltid har tänkt. Och det är sant att den erfarenhet man får med stigande ålder kan leda till visdom. Och samma, trygga stig mot en lyckosam projektlösning kan vara nog så habil. Men brist på nyfikenhet kan också innebära att man slutar ta emot ny information och den rakaste vägen behöver inte alltid vara den mest kreativa.

Frågan jag ofta ställer till mig själv är därför: Är jag vis och nyfiken eller bekväm och rädd för att prova något nytt?
 
  

Taggar:

• Håkan Årblom