Ja-sägare

Jag säger hellre ja

På kontoret hade jag för några år sedan en post-it-lapp, där det stod med svart tusch: ”Glöm inte att säga nej”. Tror att det var historikern Francis Sejerstad som gav mig idén. Men till slut tröttnade jag på den tråkiga uppmaningen och skickade lappen i papperskorgen. Skälet är enkelt: det sägs att det krävs mod att säga nej – men det är ju tvärtom.

Vi har alla vid det här laget läst på tok för många artiklar om att våga säga nej. Vi lär oss att det är smartare att avstå i stället för att hoppa på varje tåg. Men det är sällan det pratas om alla livsavgörande möten eller upplevelser man går miste om. För att inte tala om alla spännande arbetsuppdrag man missar. 
Visst är det klokt att säga nej. Det kan vara bland det mest konstruktiva man kan göra: att dra i bromsen. För hur ofta känns inte livet som en enda lång stafett där du springer varje sträcka? Då behöver du kanske inte driva 14 projekt samtidigt på jobbet. Och vi kan lugnt slå fast att all positiv förändring på jobbet börjar med ett nej. Det stämmer ju att ett nej ofta är ett ja till något bättre.  

Ändå är det snarare det ständigt lika snörpigt negativa nejet som tynger och tråkar ut i livet. Jag tror att de flesta av oss nej-jag-har-det-tjockt-typer skulle må bättre av att i stället göra precis tvärtom – lära sig att säga ja lite oftare. Sluta ducka för jobbiga lägen. Naturligtvis inte kasta sig huvudstupa in i varje nytt projekt, men aktivt välja och chansa lite mer. Att våga kasta sig in i nya projekt som man inte har en aning om hur de kommer att sluta kan faktiskt vara en väldigt avstressande upplevelse. Och om man har tagit sig vatten över huvudet brukar ingen vägra avlastning för den som leder det nya projektet.

Och säger man ja signalerar det ofta en livsbejakande och optimistisk hållning till omgivningen.  Hur inspirerande är det inte att jobba tillsammans med människor som tvivlar lite mindre – som hellre säger ja och drar med sig många av bara farten?

Ja är en optimistisk hyllning till människans skaparkraft. Tänker då främst på det sista ordet i Joyces ”Ulysses” är yes. Nej, jag snobbar inte med att jag har läst boken, råkar bara veta att en av världens mest kända monolog slutar så här, när Molly Blooms säger: ”Yes I said yes I will yes”. Varför inte lägga det till din inre monolog?

Eller varför inte se filmen ”Yes man” med Jim Carrey? Har varken sett filmen eller läst boken ännu, men jag är ganska förtjust i konceptet bakom filmen. Carrey spelar en man vars liv har kört fast eftersom hans favoritord är just ”no”. Men så går han med i ett självhjälpsprogram som baseras på en enda regel: säg ja till allt.
Gör det den som vågar.
 

Taggar:

• Håkan Årblom