Bli ett med ditt projekt

Det är smickrande att ha blivit inbjuden att blogga på Projectplace! Jag hoppas på feedback så att inläggen leder till diskussioner – och att döma av de inlägg som varit hittills så finns det i alla fall intresserade läsare, så det är väl upp till mig att bli så intressant att någon vill svara…

På vägen till jobbet i morse passerade jag en reklamskylt för ett stort byggvaruhus. Den var en bild av ett människoansikte som smält (inte ”smällt”…) in i en tegelvägg, och rubriken var ”Bli ett med ditt projekt!”.

Eftersom min definition av ”projekt” naturligtvis är grundad i mitt eget yrkesliv, och byggvaruhusets syftade på bygg- och snickeriprojekt som hemmafixeri, så ska jag vara försiktig med analogierna. Men skylten fick mig ändå att fundera lite – är det verkligen önskvärt att bli ett med sitt projekt?

Å ena sidan är det ju få saker som är lika häftiga som känslan av ”flow”, dvs. när man går upp i något så fullständigt att man förlorar begrepp om tid och rum, och ur det perspektivet är det kanske inte så dumt att bli ett med sitt projekt?

Å andra sidan så talar vi ofta om vikten av att hålla distans, lyfta blicken och inte förlora sig i detaljerna! Så ur det perspektivet så kanske man ska akta sig för att bli ett med sitt projekt?

Sen finns det ju också kopplingar till frågan om balans mellan arbete och privatliv. Går man helt upp i sitt arbete så kanske man blir just som på bilden, dvs. inmurad! (Fast jag tror inte att det var så byggfirman menade…).

Det finns också en ytterligare aspekt: Är det projektledaren själv som är projektet? Jag har genom åren mött alldeles för många projektledare som hamnat i en negativ spiral just för att de identifierat sig med projektet – och projektet med sig själva. Enbart! Och ingen annan! (Fallgropen med projektledaren som ”den ensamma hjälten” kommer jag att diskutera framöver – se även Elisabeth Stjernstoft blogginlägg ”Ensam är inte stark”.)

Hela vitsen med projektarbete är ju att kombinera flera personers kunskaper och arbete för att nå ett gemensamt mål!

Så vart leder då alla dessa utvikningar? Jag tror nog INTE att man som projektledare ska bli ett med sitt projekt – det är nog varken bra för projektet, resultatet, ens projektkollegor eller en själv. Kanske skulle man i stället säga ”Var vän med ditt projekt”? Men då kan man ju inte göra en lika dramatisk reklamskylt som den som satte igång mina funderingar…

Taggar:

• Projekt
• Projektledare