torsdag, 26 mars 2009

Twitter – snuttifierat kvitter

Bloggen har gjort mycket för att få journalister, politiker och alla andra med skrivklåda att visa färg. Formatet, snabbheten, länkarna och interaktiviteten gör att bloggaren tvingas till dialog. Nu går det inte längre att gömma sig bakom dunkla referenser och lösa påståenden om källor. Där tidningarna erbjuder fördjupning, kan bloggen lyfta på stenar och hitta oegentligheter – om de är sanningsenliga vill säga. Trots allt – bloggen skapar en perfekt plattform där skribenter kan utveckla sina tankar och idéer.  

Just därför är jag skeptisk till Twitter. Med risk att låta som Krösamaja tror jag att mikrobloggformatet blir vår tids nya skvallriga, ytliga och geggiga format. Den som har varit inne och sett hur kommunikationen ser ut vet att det är rumphugget och fult. Ett trist, intetsägande flöde av nonsens på mindre än 140 tecken per tillägg. Formatet påminner mycket om Facebook: ”Tjena, steker pannkakor till barnen”. Bara ett exempel på hur det kan hetta till på klotterplanket. 
  
Politiker har nu blivit ombedda att visa medborgarna hur närdemokrati ska bedrivas genom att twittra. Och som det twittras. Var inne på Sahlins twitter och blev ännu mer övertygad om att det inte kommer att fungera. Vem i herrans namn har någon nytta av följande?: ”Seminariearbete pågår: Hur vänder vi Sverige från kris till jobb? Hur blir Sverige bättre för pensionärerna? Hur löser vi samhällsproblemen?”

Och Sahlin var ändå välformulerad. Tänker närmast på en politiker som beskrev sitt besök i tvättstugan: ”I tvättstugan. Manglar. Vårdtoppmötets beslut imorgon”.  

Förutom de invigda blir det innehållslöst surr. Inte ens för de närmaste sörjande lär det väl tillföra något. Tanken med bloggen var att berättelsen – om den var någorlunda välskriven och låg på hyfsad angelägenhetsnivå – skulle kunna förstås av vem som helst och man skulle ha chans att kommentera, kritisera eller hylla. Nu luktar twitter mest gammal, inrökt herrklubb.

Av Håkan Årblom 14:52

Taggar:

KOMMENTARER

Inlägget har 18 kommentarer
Med risk för att även jag skall bli stämplad som Krösamaja/Dinosaurie/Bakåtsträvare vill jag ändå hålla med i det du skriver. Nya former att höras och synas kommer att dyka upp hela tiden och vissa format passar bara till vissa saker.

När TV:n lanserades kretsade en del programidéer kring att ha en uppläsare som läste ur en bok i TV-rutan. Idag känns det väldigt avlägset att en sådan idé skulle kunna slå väl ut men under denna eran fanns erfarenheter från radio där detta var ett lysande koncept.

Jag tror Twitter har samma problem. Många kommer att använda Twitter för att hålla reda på vad olika kontakter håller på med men som format för att "visa hur närdemokrati ska bedrivas" tror jag inte på det alls. För detta krävs snarare bloggar med fokuserade ämnen, inte lösryckta twitter-kvitter.
Av Tomas Gustavsson, TUK 26 mars 2009 15:30
Jag tycker ni låter som Krösamajor.

Tänk om telefonen hade dött som verktyg bara för att de första samtalen var mer av typen "Hallå? Någon där?"
Av Hmmm 26 mars 2009 15:55
Om det inte vore för mikrobloggning hade jag läst det här blogginlägget om kanske tre månader, istället för omgående.
Av Jon 26 mars 2009 16:07
Jag som för närvande jobbar på distans ifrån huvudkontoret vet inte hur jag skulle klara mig utan mikrobloggning. Det är ett fantastiskt sätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer och sker där man inte är.
Av För microbloggar 26 mars 2009 16:18
Till Hmmmm:
Nej, precis som telefonen jag tror inte att Twitter kommer att dö heller. Det jag pekade på var användningsområdet och att det inte går att direkt peka på att ett visst verktyg är lämpligt för en viss sak - i det här fallet "bedriva närdemokrati".

Twitter är definitivt här för att stanna men att säga att det är lämpligt för alla sorters användningsområden är direkt olämpligt.

Som stöd i distansarbete tror jag definitivt att det har en framtid, beroende på vilken kultur man har. Vissa har behov av riktad kommunikation (med epost, MSN, skype eller något annat) och andra behöver ha den utspridda informationen (som man kan få med Twitter, Facebook bl a).
Av Tomas Gustavsson, TUK 26 mars 2009 17:01
Jag tror inte man kan döma ut det som ett verktyg för att bedriva närdemokrati heller än. Tvärtom tror jag det är ett förträffligt komplement. Rätt använt.

Bloggartikeln andas lite uppgivenhet tycker jag. Precis när man förstått det där med bloggar så kommer nåt nytt. Jobbigt! Ger mig den på att det fanns vikingar som tyckte det där med runstenar var bara dumheter. Fanns ju inte plats för analys och eftertanke på en sten. Kvar blev bara korta, korta berättelser. Snuttifierat kvitter rent av.
Av Hmmm 26 mars 2009 18:27
Jag tror att twitter och dess egentliga fenomen med mini-bloggning är och kommer att bli ett allt viktigare stöd i distribuerade projekt. Det skapar närhet och synlighet för projektteamet där man annars ofta bara har tät kontakt med Projektledaren.
Av Anders G 26 mars 2009 20:49
Vilken inspirerande idé, Anders G! Själv skulle jag bara älska att få vara med och utveckla den. Kan du inte föreslå det på Projectplace Ideas?

http://ideas.projectplace.com
Av PEZ (jobbar på Projectplace) 27 mars 2009 08:39
Jag trodde jag skulle uppleva mikrobloggning precis så som inläggsförfattaren ovan. Men det gör jag inte, det är stimulerande och jag känner mig närmare mina kollegor i andra delar av världen, för att inte tala om andra delar av samma kontorslandskap.

Jag måste också verkligen hålla med Anders G här. Det känns som ett otroligt kraftfullt verktyg i just projektsamarbetesparadigmet.

Angående närdemokrati; som budbärare av politiska budskap kan mikrobloggning funka jättebra, särskilt om det backas upp av en spännande och relevant diskurs. Är man inte aktuell och relevant så blir man inte lyssnad på.

Klart att mikrobloggning, precis som TV och radio etc är fullt av skval och trams. Men man får ju ratta in sig på de kanaler som är bäst.
Av Jon 27 mars 2009 09:36
Jag håller med Anders G om att Twitter som användningsmodell synliggör ett behov hos människor som jobbar ihop. Särskilt projektgrupper som är utspridda geografiskt.

Men jag är inte övertygad om designen av en bra sådan funktion är särskilt lik dagens Twitter.

Ska bli kul att de vad det blir som slår igenom och hur...
Av Mattias Hällström 27 mars 2009 11:51
Intressant inlägg.

Idag förväntar vi oss omedelbar (och transparent) information från de aktörer vi agerar med. Hur åstadkommer vi det? Ett sätt är att försöka se till möjligheterna med varje tillgänglig kanal. Och att inse att den ena kanalen inte behöver utesluta den andra.

Twitter, Facebook och övriga sociala medier är enligt mig alldeles förträffliga kanaler. Som kommunikatör känns det självklart att vara där företagets kunder och partners är (det går ju inte att föra en dialog ensam). Därför är och förblir Twitter oerhört intressant.



Av Maria Skarborg, Projectplace International AB, Marketing and Sales Director for Sweden 27 mars 2009 12:20
Jag tycker att det finns så många intressanta aspekter av att det skapas nya kommunikationskanaler. Det första man inser är att det finns ett så stort behov av att kommunicera hos människor i allmännhet. Det får mig att misstänka att det stora bristvaran kommer att vara människor som kan lyssna aktivt och intressera.

Men att microblogging funkar och fyller ett mänskligt behov är väl helt otvetydigt :- )
Av Karolina Jackson-Ward 27 mars 2009 13:15
När en informationskanal skapas hurrar många förbehållslöst - några står vid sidan om och är tveksamma till fenomenet Twitter. Det är sunt och friskt för att kanalen ska utvecklas och bli bättre än den är i dag.
Av Håkan Årblom 15 april 2009 11:50
Twitter - en lösning för effektiv osmotisk projekt kommunikation:

http://blog.softwareprojects.org/why-you-should-use-twitter-style-communication-on-your-project-1347.html/comment-page-1#comment-10088

Av Mattias Hällström 28 april 2009 17:45
Vem är intresserad om politikernas tvättstuga och andras pankaksgräddandet?
Twitter, facebook, Messenger, Skype och allsköns Bloggar är kul bara när de används utan fyllnadsskräp (hittar inte bättre ord för det).

Häromkvällen hade jag samtal med min son via Skype men micken funkade inte så fick vi "prata" med Messenger och titta på varandra med Skype och kolla en filmsnutt på Facebook som han hade lagt upp åt mig.
Snacka om att ha möjligheter, men tydligen svårt att hantera utan att det någonstans såprar ur emellanåt.
Av En Krösamaja till... 04 maj 2009 11:52
Det fina med min Twitter-ström är att den är min. Min, min, min. Om nån politiker jag följer tweetar en massa skräp så gör jag bara "unfollow". Precis som jag stänger av teven om den inte vill visa något av intresse. Jag är alltså själv ansvarig för att Twitter är intressant för mig. Det är precis så jag vill ha det. Hur vill ni Krösamajor ha det?

Mona Sahlin nämndes ju tidigare här. Jag följer henne. Hon tweetar aldrig om tvättstugor eller pannkaksgräddning. Hennes meddelanden ger en inblick i hennes jobb. Det är superintressant! Önskar fler politiker följde hennes exempel och började twittra.
Av Hmmm 07 maj 2009 14:29
"Hmmm", läs noggrannare. Nämner inte något om att Sahlin är ner i tvättstugan. Skriver om en annan svamlig politiker som inte bör nämnas vid namn.

Av Håkan Årblom 12 maj 2009 11:56
Läs noggrannare. =) Jag sade inget om att någon påstått att Sahlin tweetade om tvättstugor.

Själv tycker jag att "Seminariearbete pågår: Hur vänder vi Sverige från kris till jobb? Hur blir Sverige bättre för pensionärerna? Hur löser vi samhällsproblemen?" är jätteintressant i sitt sammanhang.

Twitter-formatet har en enorm potential! På en massa områden. Själv tycker jag om att kolla upp Twitter Trends några gånger per dag. Känns som att koppla iin sig i tankebanorna hos miljoner medmänniskor på jordklotet. Och när jag undrar över ett begrepp söker jag på det på Twitter. Då får man en ögonblicksbild av vad begreppet har för konnotationer precis i detta nu. Ett fantastiskt komplement till uppslagsverk, Google, Wikipedia etcetera.
Av Hmmm 13 maj 2009 12:29
 
<