Jag vill ha förbättring, inte förändring!
Alla vill vi väl att vår situation ska förbättras, eller hur? Hur många skulle inte vilja ha högre lön, ha bättre kondition, sänkt handikapp i golf eller bara vara en bättre människa? Jag tror ingen argumenterar mot det med någon större ansträngning. Men är du beredd att ändra på dig själv för att uppnå ett av dina mål?
För det är väl ingen som egentligen tror att det en dag ringer det på dörren och utanför står en helt ny kondition och utbrister; Hej, får jag klättra in i din kropp?
Testa det här. Lägg dina armar i kors på bröstet. Byt nu plats på dom, så att den arm som normalt är överst hamnar underst. Hur känns det? Fortsätt sitta så medan du läser detta.
Gillar vi människor verkligen förändring? Vi gör några snabba test. Hur länge sedan var det du bytte frukost? Hur länge sedan var det du bytte favoritlag, eller flyttade runt matvarorna i ditt skafferi, bara för att det behövdes lite förändring.
Det här är ju helt befängt, tänker du. Här radas det upp saker som mer eller mindre är tecken på galenskap. Det är det kanske, men det är helt klart förändring. För vem byter frukost varje dag och ingen människa vid sina sinnes fulla bruk byter väl favoritlag?
Min poäng är att vi ofta väljer ett alternativ som fungerar tillräckligt bra för att sedan hålla fast vid det. Vi behöver trygghet och förutsägbarhet , vilket leder till att vi blir trygghetsnarkomaner. Men vi skall komma ihåg att som trygghetsnarkomaner gör vi vad som helst för att bibehålla stabilitet i livet.
Vi hittar lekande lätt ursäkter för att inte förändra oss själva. 'Nej, jag kan inte färga håret orange idag. Hur skulle det se ut? Vi har ju möte i bostadsrättsföreningen'. Vi använder tryggheten som vapen för att slå ned förändring. Dessutom vet vi ju inte om en specifik förändring leder förbättring.
Sitter du kvar med armarna i kors förresten?
Jag minns en gång när jag på skoj skrev ned varför jag inte ville ut och springa. 'Det är för mörkt'. Nästa gång när jag inte ville springa skrev jag ned det också. 'Det är för kallt'. Jag fortsatte och skriva ned dessa ursäkter i en text-fil på min dator.
Efter tre-fyra år hade jag helt glömt bort min lista. Den låg och väntade i en mapp på min hårddisk som hette 'sparas' och innehöll dryga tio punkter när jag snubblade över den, vid ett datorbyte. Ursäkter.txt, haha. Jag öppnade filen och mindes direkt. Jag höll på att halvt skratta ihjäl mig åt mina larviga ursäkter. 'Det är kallt', 'Det är för varmt', 'Jag har precis ätit' och 'Jag har inte ätit'.
Alla har vi signaler som indikerar att man står inför en jobbig situation. Eller snarare, ett jobbigt beslut.
När jag själv började försöka ändra på mig mer aktivt var min första utmaningen att hitta dessa signaler som berättade för mig att jag stretar emot. Och sedan börja lyssna på dom. För det är först när jag vet hur jag agerar som jag kan ändra mig.
Varför detta tjat om personlig förändring då? Dom flesta av oss behöver väl inte förändra sig? Vi är ju redan bra. I alla fall på jobbet. Där är vi riktigt bra. Eller hur? Jag är ju bättre än alla mina kollegor på programmering. Jag kan programmera skjortan av vem som helst. Det är ju dom andra som ska skärpa sig och fatta att dom måste bli bättre.
Detta får mig att tänka på en serie som jag läser regelbundet. I en episod sitter en kille i en fåtölj och en annan står bredvid. Följande korta replikväxling äger rum.
- Gör en smörgås till mig.
- Va?! Gör det själv.
- Sudo, Gör en smörgås till mig.
- Ok
Sudo är ett kommando som finns i Unix. Kommandot gör att du kan exekvera program som om du vore någon annan. På samma sätt vore det väl underbart om man kunde skicka på ett kontrollord för att verkligen vara säker på att det man säger tar skruv. Men det funkar ju tyvärr inte så. Det är faktiskt så att det enda man säkert kan styra över är sina egna handlingar och känslor.
Man kan försöka influera människor men man kan inte vara säker på att dom gör som man vill. Appropå det, hur sitter du med armarna?
Jag hävdar alltså att din bästa chans till att förändra din omgivning är att du börjar med dig själv. Vill du till exempel att dina kollegor skall komma i tid till möten? Gör det själv. Dom flesta gör nämligen som andra gör, inte som dom blir tillsagda.
Oavsett om du håller med mig i detta eller inte så vill jag föreslå en förändring i ditt tänkande. Jag vill introducera en fras som har hjälpt mig mycket i min egen förändring.
'Jag vill ...'.
Den frasen använder jag i stället för 'Jag måste ...'. 'Jag vill gå hem nu, så att jag kommer i säng och orkar upp i morgon'. Det är mycket kraftfullare och dessutom roligare att säga än: 'Jag måste hem och sova'. För i ärlighetens namn, har vi inte redan tillräckligt med måsten.
I stället för att vara tvungen, så vill man. När man tänker i dom banorna så kommer sanningen flygande mot dig. Varför agerar jag som jag gör. Hos mig sätter det allt som oftast igång en kedja av tankar som leder till mina verkliga motiv. Och det är först när jag ser motiven som jag kan börja ifrågasätta.
Så, rannsaka dig själv och fundera på en viktig förändring du vill göra. Sluta följa minsta motståndets lag och ställ dig frågan: Vad vill jag börja förändra?