Projektmodellen är inte en religion

Jag gillar verkligen projektmodeller. Jag tycker om att se hur olika organisationer har formulerat sina erfarenheter och skapat modeller för att återanvända kunskap i organisationen. Projektmodeller kan dessutom vara väldigt olika: från stenhårt fokus kring processen i organisationen till råd och rekommendationer för projektledare eller projektbeställare i sina roller.

Det märks också att andra gillar det här med projektmodeller. Människor diskuterar och reflekterar kring projektmodeller… och det är ju bra. Men risken finns att diskussionerna får fel fokus.

När jag nämner att jag arbetar med projektledning får jag ibland kommentarer av typen: ”Jaha, vilken projektmodell jobbar du med då?” eller ”Jaha, vi använder projektmodellen PLUMS här: hur väl kan du den?”. Projektmodellen blir på något sätt utgångspunkten för vilken kunskap kring projekt man har.

Ibland övergår de där inledande frågorna till påståenden som börjar närma sig en fanatikers argumentation: ”Kan du inte PLUMS kan du inte lära oss något” eller ”Vi kanske kan ha nytta av dig men det beror på hur många år du arbetat med PLUMS”. Visst, jag vet att en projektmodell ofta är centralt i en verksamhet men… det är faktiskt inte en religion. En projektmodell ger inte svaret på alla frågor.

Ändå tolkar många projektmodellen som om det vore en bibel. Mallar följs slaviskt och tomma rubriker förbjuds – ”Finnes där en rubrik skola där finnas text!” hörs skalla genom korridorerna. Granskningsmöten går plötsligt ut på att hitta fel som avviker från mallen snarare än diskussioner kring användbarheten i dokumenten.

Var vill jag komma med det här då? Jo, att projektmodeller – och alla andra typer av verktyg och stöd för att lyckas med sin verksamhet – är bra så länge de används med måtta. En undersökning publicerad på Stockholms universitet visar att projektmodeller som följs för slaviskt kan hämma kreativiteten.

Inget verktyg är perfekt. Ingen metod är fulländad. Ingen projektmodell kan ge svaret på alla frågor.

Taggar:

• Projektmodell
• Tomas Gustavsson